Inte alltid lätt med motgångar..
.
Det är ingen dans på rosor att vara gravid. I alla fall inte för mig. Första 16 veckorna mådde jag skit, spydde morgon, dag, kväll, natt.. Ja hela tiden. Kunde knappt äta och mådde allmänt dåligt mest hela tiden.. Och vad händer när man inte får mat i magen och spyr upp det lilla man får i sig, Jo det ska jag tala om för er man blir en riktig jävla bitch om man heter Sandra Eriksson.
Nu är den värsta tiden över, illamåendet uppstår bara på natten (pga järntabletterna). Jag äter mest hela tiden vilket känns helt underbart. Men känslorna överflödar. Antingen är jag ledsen eller så är jag arg eller så är jag trött.. Det känns verkligen inte som att det finns något mellanting?! Eller gör det de?!
.
Hur som helst är det väldigt svårt att kontrollera alla dessa känslor och hormoner som flödar i kroppen. Allt kan ske på en handvändning och den som mest får lida av allt det här är K. Jag lider med han det gör jag verkligen, samtidigt som jag blir så frustrerad när jag på sätt och vis inte kan kontrollera det.. Självklart är det bättre att vara ledsen än arg, men om man inte alltid kan bestämma hur man ska känna och vara??! Små små saker gör jag till världsliga problem och efteråt skäms jag..
.
Nu är jag ju dock väldigt glad över att jag har en så fruktansvärt tålmodig karl som borstar bort det mesta från axeln, men det är så fruktansvärt fel. Han ska inte behöva ta all skit hela tiden.. Förlåt älskling!
.
.
Men bara för att min älskling förstår mig och förstår vad som händer i min kropp och med mina känslor så gör självklart inte alla andra nära och kära i min omgivning de. Självklart vet dom att jag är gravid och att det händer saker med kroppen och humöret, men inte lika invecklat som jag och K.
Jag vill verkligen be om ursäkt till dom om någon av mina nära känner att dom blivit illa bemött eller att jag bara varit allmänt otrevlig. Det är inte min mening, men när dom känslorna kommer fram så är det svårt att sopa undan dom.
Men som sagt FÖRLÅT!
.
.
Nu ska jag försöka sova en stund efter denna tuffa dagen.
I morgon är det jobb igen får se hur de kommer gå.
Godnatt mina kära vänner.
.
.
Kommentarer
Postat av: Evelina
Skickar en stor varm kram!
Postat av: Linda
Jag mådde lika pyton som du till v.20.. Min sista halva av graviditeten var däremot helt underbar! Då var den första biten helt glömd och jag hade redan glömt de jobbiga första veckorna! Likadant som med förlossningen, man glömmer fort! :-)
Postat av: Maria
Usch vad jobbigt att må illa! Jag mådde också FRUKTANSVÄRT illa till vecka 22 ungefär tror jag. Den senare delen av graviditeten var dock som en dröm! Saknar magen lite och det var så mysigt att känna honom röra på sig!
Mitt humör var inte heller så bra, mellan hopp och förtvivlan... Kram på dig!
Postat av: evelina
hoja låter jobbigt :/ dom får stå ut med mycket våra kära! kram på dig saaaandy, kom förbi nån dag :)
Trackback
