How soon is..

..now


Äntligen har man tagit sig igenom arbetsveckan.. Sjuk och jävlig. Förstår inte varför jag blir så förkyld hela tiden!? Har varit det näst intill konstant sen januari, börjar bli måttligt less. Vill komma igång med träningen igen men det verkar ju helt och hållet omöjligt just nu. Men hoppas iaf att jag ska lyckas vila upp mig ordentligt nu under helgen så kanske man kan börja lite lätt nästa vecka.. Har nog inge feber nu iaf, men dock har jag fått hosta. Men nog ska vi få ordning på den här sjukan nu under helgen. Det är lite smått jobbigt att äta när man är såhär förkyld, känner varken smak eller lukt. Man har ingen direkt matlust men fick iaf i mig lite nudlar nyss och nu dricker jag självklart cola. Ska försöka komma i säng tidigt idag också så man får sova många timmar inatt.. K jobbar i morgon stackarn, men han slutar rätt tidigt så det är tur de. Eftermiddagsveckorna är mindre roliga vill jag lova.
Skulle egentligen åka med Sandra till båthuset idag men kändes som att det var bäst att stanna hemma när jag är i sån här dålig form. Där är det massa folk och tidig uppstigning, tror inte riktigt jag hade pallat med de. Men det hinns ju fler gånger, men denna gång fick hon åka själv.

Idag har Anna varit förbi på kaffe och självklart bidragit med en massa skvaller, det tycker vi minsan om. Hon hade dessutom varit på konsum och köpt en "krya på dig påse" åt mig.. Med lite smått och gott! Tack så mycket, det värmde verkligen i hjärtat <3 Vi smed dessutom en massa planer för nästa helg och kanske några för framtiden också.. Jag längtar verkligen efter framtiden! Känns som att det har mycket att erbjuda just nu. Men vi får helt enkelt se vad det blir av den..


Har pratat en massa seriösa grejer idag med K, många tankar och funderingar.. Nyfikenhet och rädsla. Det finns många tankar som går i huvudet. Mest positiva. Det finns en del lösningar på situationen frågan är bara vilket val man ska göra.. Det krävs verkligen tid att tänka igenom allt. Det är många viktiga beslut som ska tas. Men man måste våga för att vinna. Distansen mellan oss är nog det jobbigaste i vårat förhållande. Det är klart det går bra, men jag tror inte att jag hade klarat av det i längden. Det är alltid tufft att säga hejdå. Man vet att man ses snart igen men för stunden kryper sig ångesten fram och allting känns bara tomt och meningslöst. Jag längtar verkligen till den dagen då vi alltid kommer kunna vara tillsammans, att varje kväll få lägga mig med han vid min sida och alltid vakna upp i hans armar.. Då skulle livet förmodligen vara helt underbart. Men den dagen kommer, det vet jag. Det känner jag på mig. Kärleken är allt bra underbar <3



Ne nu är det dags för ryggläge i soffan, hoppas det är någon bra film på tv.
K åkte iväg en sväng men kommer nog snart igen, Mys <3
Hade bra!
Kram.






                                                     - When love takes over -

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0